Ni trodde väl ändå inte att jag hade glömt er? Va?!

— Musiksvepet avsnitt 35: Street66 glömmer sina läsare —

35 musiksvep har jag tydligen mäktat med. Inte mycket till milstolpe kanske, men så firar jag också med en osedligt försenad text och en död (?) meme. Helt ärligt har jag förstås inte glömt bort någon – mer än möjligtvis Fader Tid. Tiden smälter liksom ut i intet när man knegar och vardagslunkar sig genom mörkerdelen av året. 

Det halvhjärtade jubileet kröns i alla fall med en riktig nördmix. Även med Street66-mått mätt. Inga publikfrierier och en katastrof ur ett sökmotorsperspektiv – namn som Defcee, Ajak Kwai, Pigeon och Femi Koya är inga SEO-monster. Men för alla likasinnade (musikhipsters) är mixen ett sant Smorgasbord av dolda pärlor. 

Listan börjar i den lite stökiga electro-afrobluesen med Montparnasse Musique och låten ”Le Serpent”. Men sedan fylls det på med mjukare och enklare toner.

Alfa Mist bjuder på snuskigt snygg Londonjazz. Nedtonat och hiphop-rotat. 

Den pop-puttriga ”Never Know” med Sam Evian och den glittriga ”Brave” med Slow Sunset fyller mjukpopkvoten. 

Gamla hipsterfavoriterna Beirut bjuder på en osläppt gammal singel. En underbar indie-folk-fix, rätt in i nostalgiådran. 

I det lite flummigare popträsket har vi Animal Collectives ambitiösa ”Prester John”. Fullt av påhittiga infall och med en svårtydd text om en medeltida skröna lyckas låten ändå på något vis vara catchy.

Petite Noirs remix på sydafrikanska Stiff Paps gqom/hiphop-banger ”Tuff Times” är en mörk, mystisk och dansvänlig på samma gång. 

I elektronisk väg är fältet annars tjockt med inbjudande house och påhittiga crossovers. Utmärker sig gör Quantic med ”Let the Sparks Fly", Julian Dyne, Weval och Mssingno. Team Distant med sin remixade afrobeat och Hakushi Hasegawa med sin glitchigt spruckna citypop sticker också ut! 

För den som tar sin afrobeat traditionellt – utan elektronik – finns också pärlor att plocka. Newen Afrobeat med sin Fela Kuti-cover, och Ogun Afrobeat med låten ”Afroshark”.

Radamiz och Curren$y bjuder som vanligt på högkvalitativ, tillbakalutad och soulig hiphop.

Curtis Harding dyker helhjärtat ner i den psykedeliska retrosoulen på skivan If Words Were Flowers – låten ”Can’t Hide It” är en av höjdpunkterna. 

Juçara Marçal reppar den mer expirimentella sidan av musikspektrat. Hennes låt ”Delta Estácio Blues” låter som att någon har brutit sönder en sambalåt och satt ihop bitarna helt fel igen. En svår men spännande röra! 

Britten Theon Cross bidrar med en fet portion dub. Algeriska Imarhan kommer gör touregblues i en mer nedtonad och finstämd tappning. Förvånansvärt vackert, faktiskt.

Här finns också Jazz/soul/hiphop-hybriden ”Hold On Pt.2” från smältdegelsmeckat London. Och ett par renodlade bangers i form av bland annat ”Down South” med Wale, Maxo Kream och Yella Breezy.

PS. Varför har ingen sagt att Ivan Ave är norrbagge? Jag var 100 procent säker på att det var någon chill LA-snubbe i Stones Throw Records-anda. Men icke. Han är uppvuxen på den norska vischan, visar det sig. Hans nya singel ”What a Day finns” med på listan. Jag tar det en gång till. Han är från den norska landsbygden!

Det var allt för nu! Vi hörs till jul, och så förstås när det vankas årsbästalista! Ett av årets finaste traditioner om du frågar mig. För den som känner sig frustrerad av den låga uppdateringsfrekvensen på Street66 så har jag skrivit ett gäng recensioner på Nöjesguiden som finns att läsa här (där alla hiphop/r&b-recensioner är skrivna av yours truly), i nästa nummer av Kingsize har jag dessutom med ett par intervjuer, och slutligen har jag gjort ett radioreportage till jazzradion i P2 som man kan lyssna på här! På återseende!