Nathalie – “Hela tiden”

”Hela tiden” är en speciell sorts sorgesång. Nästan suggestiv – om man nu kan använda det ordet om sorg. Mörkret ligger latent, dolt bakom en sprudlande och glittrig musik, och bakom språkliga penseldrag. I alla fall är det så till en början. För två tredjedelar in i låten så bryts de stora popackorden och körsången ner i sköra pianoslingor och sången blir intim och bräcklig.

”Hela tiden” är en låt som kastar sig mellan två musikaliska ytterligheter – och det är sorg- och vilsenhetstemat i texten som limmar ihop de två delarna.

– Jag har gjort flera låtar som är hur dansanta som helst och samtidigt handlar om när jag fick beskedet att min brorsa hade gått bort. De behöver inte vara motsatser, man kan spela i dur men ändå sjunga om det molliga. Ibland kanske det är lättast så. Annars hade man väl gått sönder helt.

Så säger Nathalie själv när jag frågar henne varför hon blandar en så upplyftande och färgglad musik med en textrader om sorg och tvivel.

Det är märkligt, för när man först hör den triumferade musiken och de inledande raderna – ”har du sett, de bygger någonting i mig” – så känns det nästan hoppfullt. Byggmetaforer brukar väl oftast användas så? Att bygga upp något eller någon. Men här blir metaforen omvänd och byggandet blir påträngande, inträngande. ”Inget bygglov har godkänts av mig”, sjunger hon i versen.

Nathalie säger att hon hittar inspiration i dikter och i musik från barndomen. Och det finns onekligen något nostalgiskt och poetiskt i hennes musik. Det går att skönja något gammalt, trolskt och folkmusik:igt. Men det är dekorerat med bubbliga syntarpeggion, syntetiska blåsmelodier och studs i steget.

“Hela tiden” är Umeåmusikern Nathalies debutsingel och går att lyssna på här: