Suck. Jag har märkt ett mönster i hur jag skriver mina musiksvep.

Jag satt och krigade med inledningen till det här musiksvepet när jag snabbt scrollade igenom bloggen för lite inspiration. Min blick stannade till vid augustilistan. ”En av mina absoluta favoritlistor”, hade jag skrivit. Sedan flög blicken snabbt tillbaka till mitt word-dokument och min första mening som stod skamset ensam: ”Oktoberlistan är kanske min bästa hittills”. Uppenbarligen är ”kanske den bästa hittills” ett återkommande tema i mina musiksvep.

Nåja. Att min ryggradsreaktion är att tycka att varje månad är den bästa är trots allt ett gott tecken – tycker åtminstone jag. Jag tror inte att det handlar om att jag är alltför frikostig med superlativen. Bara att att jag på riktigt känner att varje musikmix är den bästa.

Så, vad har Oktobermixen gjort för att förtjäna mitt exklusiva ”bästa”-epitet?

Den är bra för att den är en total mix. Totalt kända och totalt okända artister - från vitt skilda genrer. Ibland låter det konstigt och forcerat med ett så stort omfång på musikstilarna, men ibland låter det självklart. Här låter det självklart.

Listan börjar med en nybakad debutant: unga Oklahomarapparen PawPaw Rod. Det är en sån där smittsamt svängig låt. Gitarrdriven och funkig. Och en låt som aktiverar nackmusklerna och rycker i dansinstinkterna.

Mixen innehåller också en hel del mer namnkunniga hiphopnamn. Eller vad sägs om Ghetts, Benny the Butcher, Joey Badass, Sampa the Great och Kendrick Lamar? Och för er som gillar er hiphop med housebeats har jag med två nya låtar från smooth talkern Channel Tres. En mästare i den oheliga alliansen mellan hiphop och old school-house.

Men det är inte hiphopstjärnorna som utmärker sig allra mest den här månaden. Några av mina oktoberfavoriter är rätt renodlad pop. Jävligt skarp pop. Lyssna bara på JWesterns bubbliga och mjuka Regret It All. Eller maffiga Godview från amerikanska Yummms debutplatta. Men min popfavorit är nog ändå singeln Cut it loose med det relativt obskyra Brooklynbandet Maxband. Det är som den mjukaste versionen av art punk du kan tänka dig – om Parquet Courts var ett fluffigt popband, typ. Jag vill också ge en snabb shout out till de ack så nördiga och ack så älskvärda Mountain Goats som släppte ett album förra veckan. Den försiktiga och melankoliska balladen Picture of My Dress finns med i mixen.

Min vana trogen har jag också välsignat era öron med en hel del piggt, sydamerikanskt jazzgung. Ny musik från venezeluanska kvintetten Raul Monsalve y los Forajidos, colombianska Jimena Angel och så ett par brasilianska bangers signerade Gal Costa och Ana Frango Elétrico.

Och för att hålla er på tårna har jag avslutat månadsmixen med den råa och ökenrockiga Chismitten från Touaregbandet Mdou Moctar. Underbart! Blir varm i magen bara av att tänka på det. Höstmusik kan vara färgglad och lekfull, den också!

Listan hittar ni som vanligt här: STREET 66 MUSIKSVEP

Till nästa gång!