Det är något särskilt med årskiften. Inte på ett bra sätt. Man bränner liksom av de stora höjdpunkterna i december bara för att landa i två månaders pyspunka. Det är skrämmande hur lätt man viker ner sig för denna bistra sanning.

Men livet måste levas framåt, som ångesthipstern Sören Kierkegaard lär ha sagt. Nytt år, nya tristesser.

2022 är tigerns år enligt kinesisk astrologi. Det säger mig ingenting men det låter coolt. Ett steg framåt från råttans och oxens år måste det ju i alla fall vara. På Street66 inviger vi tigeråret med ett varmt och spännande musiksvep. Det blir melodiskt, melankoliskt och m… megakul? Jaja. Lite ringrostighet i skrivarmen får man räkna med efter ett vinteruppehåll. Nu! Ny musik! Häng på!

Dublin, vackra, skitiga musikstaden Dublin. Det finns en soul i den irländska popen. ”The irish are the black people of Europe”, som det klassiska citat från The Commitments lyder – har väl åldrats så där halvbra, men jag är beredd att se mellan fingrarna för allt Commitments-relaterat. Fountains D.C:s senaste singel ”Jackie Down the Line” är Dublin in i själen. En indiebanger som andas 2000-tal och hembrända cd-skivor. What good is happiness to me if I have to wield it carefully? skrålar sångaren Grian Chatten på sin bredaste Dublin-dialekt.

Den pretentiösa och högtflygande popen har för övrigt haft en strålande inledning på 2022. Förutom Fountains D.C. har Daniel Rossen släppt en utmärkt melankolisk indieballad, Anaïs Mitchell en retropaketerad och americanaosande popjuvel och så Marissa Nadlers fantastiska singel ”Seabird”. Hennes utsmetade folkmystik må vara en aquired taste, men jag kan inte rekommendera henne nog – Nadler missar ej!

På andra sidan Atlanten bjuder den evigt himmelska osloavantgardisten Jenny Hval på drömmig folkpop. Singeln ”Year of Love” är också den en fullträff.

I hiphopvärlden har finsmakarfavoriten Fatlip (från västkustkollektivet Pharcyde) teamat upp med Blu och Madlib på den smittsamt souliga ”Gangsta Rap”.

Det blir också gubbig OG-rap med Your Old Droog, Nas och Benny the Butcher (med gästverser från J.Cole och Alchemist på the one’s and two’s). Men årets första musiksvep bjuder också på den stenhårda ”Walkin” med Denzel Curry. En låt som ekar av smutsig gammal Houstonrap – både i det hackiga flowet och det trögflytande beatet. En (street66)certifierad banger!

På singeln ”Surround Sound” utövar Atlantaartisten JID rapgymnastik på högsta nivå över en Black Starr-flörtande sampling av Aretha Franklins ”One Step Ahead”. 21 Savage droppar en vers, han också, men besitter som bekant inte samma pulshöjande flow.

Som för att hamra hem det melodiska raptemat på månadens lista finns här också musik från Saba och Krayzie Bone, 6lack och EARTHGANG.

Jag har också smugit in versionen av ”Life of the Party" med André 3000s vers. Visst, den kom ut i slutet på 2021, men jag missade den när Deluxeversionen av Kanyes album först släpptes så den får komma med här i stället.

Övriga guldkorn:

Afrofuturistisk popenergi med Ibibio Sound System.

Skränig och garagerockig approach till jazz och klassisk arabisk musiktradition med egensinniga El Khat. Komplett med hemmagjorda instrument och lo-fi-estetik.

Snuskigt tajt samba från Zé Nigro och Alessandra Leão. Rakt igenom råkompetent.

Hikaru Utadas kombination av citypop och bubblig electropop. Ett underbart tuggummisockrigt och maximalistiskt 11-minutersepos.

Det var allt då, tänker ni? Nej. Här finns också ny musik från Fred Again…, The Weeknd, Nokia Koné, Warsaw Afrobeat Orchestra, Ibrahima Cissokho och många fler. Men det får ni utforska på egen hand. Så, håll till godo, här är månadens bästa låtar!