Skrytsamt, personligt, sorgset och politiskt. På From King To A God visar Conway att han är mer än bara en gangsterrappare i mängden.

I grunden är From King To A God en mafiososkiva, fylld av spetsiga fyndigheter och iskalla gatuskildringar. Det handlar om kändisskap, framgång och affärer. Han droppar citatvärda skrytbars samtidigt som han väser sorgsna livsvisdomar genom sin skottskadade käke. Men skivan handlar också om baksidan av livet han lever. Ett liv fyllt av brott, droger och våld. Och Conway närmar sig de berättelserna med en brutal ärlighet.

Det är också där, i det raka historieberättandet, som hans styrka som rappare ligger. Hans våldsskildringar skär djupt och direkt. Han är mindre metaforer och mer rakt på sak. Som på låten “Lemon”, med Method Man, där han rappar om en kompis som sitter inne för mord. ”His mama ain't shed a tear, she know that come with this life”, konstaterar han kallt.

Conway är inte heller rädd för att bli känslosam och personlig. På “Forever Droppin Tears” vänder han sig direkt till en bortgången barndomsvän: “Shit was just starting to get beautiful, I wrote this while getting dressed for your funeral”.

Till stor del rör sig skivan i samma ljudlandskap som alla andra Griselda-släpp. Mörkt, kalt och rått – gälla stråkar och dissonanta pianoloopar. Men här finns också ljuspunkter som bryter upp det monotona och stenhårda. Den glittriga “Forever Droppin Tears”, och den södernsouliga “Seen Everything but Jesus” erbjuder välkomna vattenhål i det tunga och grusiga.

From King To A God är Conways bästa och mest varierade skiva hittills. Med musik som rör sig mellan 90-talsdånande boombaptrummor och synttunga bouncebeats. Och med textrader som pendlar mellan skämtsamma ordlekar och seriösa kommentarer på polisvåld och rasism.