”Ge mig blommor medan jag kan lukta på dem” — ”*Ge mig blommor medan jag kan lukta på dem”*

Rapsodys senaste album är döpt efter hennes bortgångna mormor och är fyllt med budskap om kärlek till sig själv och personliga observationer om rasism och våld. Men det är också ett album som handlar om tålamod. Om en undergroundveteran som äntligen fått sitt mainstreamerkännande, 10 år efter att hon debuterade på 9th Wonders Dream Merchant vol.2.

Rapsody har alltid varit en rappares rappare. En riktigt MC. Ända sedan hon debuterade på hiphopscenen har hon spottat verser i sann Talib Kweli-anda över klassiskt trumtunga södernbeats. Nya skivan är inget undantag, inga konstigheter, välskriven hiphop. Ändå är det en skiva som utmärker sig, både i hennes egna diskografi och i hiphopvärlden 2017. En skiva som har spenderat två år på arbetsbänken och som hon spelat in totalt 80 låtar till.

I en intervju med Breakfast Club från september i år berättade Rapsody om hur hon, på den nya skivan, har testat nya sound och sätt att arbeta och det märks rakt igenom. Tydligast blir det på en låt som Sassy - långt lekfullare och poppigare än något hon har släppt tidigare. Ljudmässigt är det också lätt att dra Kendrick Lamar-paralleller med låtar som Pay up och den Bootsy Collins-samplade Power, som inte hade inte känts malplacerade på To pimp a butterfly. Men det är inte en Kendrick-platta och det är inte heller en West coast-, eller en New York-platta. Det är Rapsody och det är North Carolina. Alla beats förutom två hanteras av North Carolinas hemmasöner Khrysis (som bland annat har jobbat med Masta Ace och Jean Grae) och Rapsodys mentor, 9th Wonder. Beatsen är souliga och jazziga, med 9th Wonders patenterat framträdande trummor som en röd tråd genom projektet.

Rapsody blev upptäckt av 9th Wonder när hon gick på high school i North Carolina och det var på hans mixtapes hon först gjorde sig ett namn innan hon anslöt sig till hiphopkollektivet Kooley High 2008. Sedan dess har hon hållit sig aktiv. Utöver de två studioalbumen, tre EP:s och fyra mixtapes har hon medverkat på tre Kooley High-projekt och har dessutom hunnit med diverse gästspel med artister som Ab-soul och Kendrick Lamar. Lite orättvist är hon i många ögon fortfarande mest känd som hon/den där rapparen som hade en feature på Kendrick Lamars Complexion. På Laila's wisdom är dock förhållandet omvänt och Kendrick har en gästvers på låten Power. Dessutom droppar hiphoplegenden Black Thought en felfri vers på Nobody och Busta Rhymes dyker upp på två låtar och är, ja, han är Busta Rhymes. I god hiphoptradition har Rapsody också gästrefränger från neosoulkungligheter som BJ the Chicago kid, Musiq Soulchild och Anderson .Paak.

Mer imponerande än gästerna är dock Rapsody själv. Lyrisismen är hennes bakgrund, hennes raison d'etre om ni ursäktar min franska - Och Ja - skivan leverar på den punkten också. Textmässigt är det hennes mest dynamiska projekt hittills. Ämnena rör sig viktlöst mellan rasism, personliga berättelser och rena kärlekslåtar. Introlåten Laila's wisdom handlar om självförtroende och hennes mormors syn på livet, men är också fylld med rena skrytbars á la: ”I'm the better version of what you used to call talent”. Avslutningsspåret Jesus coming är en klassisk story telling-låt om förlust och lidande berättat ur tre olika perspektiv. Däremellan har hon låtar som Black and ugly om vita skönhetsideal och sargad självbild och låten Power som leker med begreppet makt.

Laila's wisdom är ett album om tålamod som lönar sig, döpt efter hennes bortgångna mormor och med ett albumomslag inspirerat av hennes favoritordspråk: Ge mig blommor medan jag kan lukta på dem. Det är inte bara hennes bästa projekt hittills utan ett av de mest kompletta hiphop-släppen i år.

Lyssna vidare:

Jean Grae – This Week

Little brother – The Minstrel Show

Kooley High – David Thompson